Till sist...

Hemma igen efter att äntligen varit på Hammarö och träffat AK med familj. Stekheta dagar men jätteroligt och  nu saknar jag dom så otroligt mycket.Jag tänker flera gånger på hur Alfred står på gräsmattan och vinkar...
Väl hemma så hade de flesta växter klarat sig ocxh mycket hade slagit ut fullt som vår fulaste pion som faktiskt i år är riktigt fin
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0